Greve von Düben

Greve van Düben

Krönika


Anfäder1,2

Svenska släkten kommer från en organist Anders Düben som 1620 kom till Stockholm från Amsterdam1. Han blev hovkapellmästare i Tyska kyrkan och blev även känd som kompositör. Hans son Gustav Düben (1628-1690) var även han kyrkomusiker och övertog faderns position i Tyska kyrkan. Hans fyra barn adlades alla med prefixet ”von”.

En av sönerna, Joachim von Düben (1671-1730) deltog i Karl XII:s ryska krig och kom i rysk fångenskap under många år. Men han blev sedan riksråd och fick postumt grevetiteln 1731, som sedan gick i arv till sonen Carl Wilhelm von Düben (1724-1812, diplomat, envoyé i Berlin och S:t Petersburg), sonsonen Greve Gustaf von Düben (1774-1812, chargé

d´affaire och död i S:t Petersburg) och sonsonsonen Greve Gustaf von Düben (1808-1838, född i Österike)(1). .


Carl Gustav von Düben (Gösta) föddes 1838 som barn till sistnämnda von Düben och hans maka Ebba Catharina Lovisa Fredrica Löwenhjelm (1819-1841)2. Se släktschema. Modern var dotter till den berömde fältherren och diplomaten greve Carl Axel Löwenhielm3,4, son till kung Karl XIII (Gustav III:s bror) i hans relation med Christina Augusta von Fersen, en av de tre ”gracerna” vid Gustav III:s hov. .Löwenhielm ägde hus i Stockholm38 med stor tjänstestab. Även Carl Gustavs föräldrar bodde efter giftermålet i samma hus men fadern dog av tuberkulos redan samma år som sonen föddes5. Modern gifte om sig med sin svåger 6, Friherre Johan Carl Åkerhjelm af Margaretelund, som då ägde Dylta bruk i Axberg. Hon dog redan 18417. Friherre Åkerhjelm flyttade 1842 tillsammans med sin fosterson Gösta von Düben och en dotter till Ökna säteri i Södermanland8,37 som han sedan ägde. Han gifte om sig 1848 med ”Hoffröken” hos H.M. Drottningen Aurora Charlotta Sköldebrand8 . Han blev landshövding i Örebro 1856 Se släktschemat



Göstas far, Gustaf von Düben (1808-1838)

Göstas styvfar, landshövdingen Johan Karl Åkerhielm (1807-1879)

Göstas mor, Ebba Catharina, f Löwenhielm (1819-1841)

Göstas styvmor, Aurora Charlotta Åkerhielm, f Sköldebrand (1819-1907)

Carl Gustaf von Dübens far hade på 1830-talet köpt säteriet Fogelstad9 av friherre Fabian Wrede. Carl Gustav var genom arv ägare till säteriet. Fogelstad var ett stort säteri med en huvudbyggnad och flertal underliggande gårdar och torp och 100-tal anställda som inspektorer, drängar och pigor, stallskötare och kuskar mm. Säteriet hade från början haft samma ägare som Julita och Äs och omfattande cirka 800 hektar åker och skog samt sjön Aspen. År 1625 hade säteriet givits till den österrikiske artilleriöversten Melchior Wurmbrandt som belöning för en konstruktion av ett eldvapen. Sedermera separerades Fogelstad från Julita och hade flera ägare före von Düben.9

Nuvarande Fogelsta som färdigställdes under 1880-talet.Det gamla corps de logi som var en timmerbyggnad revs.


 


¨Uppväxt

Den föräldralösa Carl Gustav (Gösta) växte upp som styvbarn på Dylta bruk, Ökna säteri och sedan 1856 på slottet i Örebro tillsammans med två styvsyskon10. Han skrevs in som student i Uppsala 185611. Han blev senare officer inom Kungliga Lifgardets husarer12). . Carl Gustav flyttade 1862 ut från fosterfamiljen först till Örebro Nikolai församlin13,14 och sedan till hans egendom Fogelstad i Julita socken tillsammans med en kusk och hans hustru14. I husförhör från Fogelstad står han sedan till sin död som ägare16. .


Tjänst i Örebro Skvadron i Kungliga Lifregementets 12

I generalmönsterrullorna omnämndes han första gången vid mönstringen 1861 (1858-1861)12. Han var vid mönstringen fanjunkare utan lön och hade planerats till tjänstgöring 1859 på Örebro skvadron. ( Vid samma mönstring omnämndes hans under alla år gode vän underlöjtnant August Fredrik Riddarstolpe, som planerats till tjänstgöring vid samma skvadron i april 1861). Vid nästa generalmönstring 1864 nämndes att greven von Düben 1861 hade befordrats till underlöjtnant. Han förekom sedan som underlöjtnant i staben i de följande generalmönstringarna 1864, 1867, 1870 och 1873. I mönstringen 1876 (1873-1876) fanns han från 1874 inte med i staben men han hade blivit löjtnant. Under alla dessa år hade han haft långa permissioner utom riket, exvis 1863 4 månader. Sista permissionen var 1875 först 3 månader från maj och sedan 9 månader från oktober 1875


Memoarbok och brevsamlingar: .

Beträffande greve Carl Gustav (Gösta) von Dübens leverne kan man läsa i ”En färd till minnenas värld” av Adam Lewenhaupt17 samt i en brevsamling med 58 brev under åren 1863-1874 från Gösta till hans gode vän Carl Johan Reinhold Burenstam18 (breven som beskriver Göstas Italienresa finns som bilaga) samt i 19 brev till densamme från hans systerson och Göstas synnerligen gode vän August Ridderstolpe18 åren 1869 - 1874. (Om icke andra referenser anges är uppgifterna nedan om Gösta von Dübens liv tagna från nämnda källor) Vidare finns ett brev från von Düben till konstnären Cederström19 och ett till fröken Stephanie Hamilton(20) . Burenstam21 var en känd historiker, diplomat och filosofie doktor (1829 -1907). Han vistades långa tider som diplomat i Wien och som minister i Bryssel. Han var också ägare till gården Tjälvesta21, som varit i släkten Burenstams ägo under 100 år. Han var den siste ägaren. Han var ogift.

Göstas vän Fredrik August Ridderstolpe (1842-1930)

Carl Johan Reinhold Burenstam (1829-1907)

Fogelstad

Gösta kom alltså att ha sitt hem på Fogelstad från början av 1860-talet. Ansvaret för säteriet hade tidigare innehafts av en inspektor. Även i fortsättningen deltog nog Gösta till mycket liten del i den löpande skötseln. I breven till Burenstam omnämndes aldrig något om denna. Däremot införskaffade han tavlor och gravyrer, dyrbara silverpjäser, gobelänger, som han inköpt och låtit restaurera i Paris. Han samlade på vapen. Gösta var liksom Burenstam boksamlare och han skapade på Fogelstad ett bibliotek på 9000 bd, som bl.a tillfördes delar av Adam Horns Ekebysamling, verk ur Rosenbergska biblioteket i Prag, illuminerade medeltidshandskrifter och C.G Tessins fabler i fyra handskrivna folieband.40 Gösta skrev en bokkatalog över innehavet. På såväl Fogelstad som på Burenstams Tjälvesta fanns ett ”gott kök och vinkällare”. Där fördes ”ett glatt liv, fullt av drama, historia, musik, poesi, utsökta bjudningar och vackra damer”17. Om sin vistelse på Fogelstad skrev han exvis i december 1872 ”tillbringat hösten härhemma jagande som vanligt samt hafvande haft mera besök deremot än vanligt; bl.a. har der Schatz (Riddarstolpe) hedrat mig, hvilket ej inträffat på flera år förut”. Vid annat tillfälle skrev han ” Men aftnarna här äro långa och ensliga; tid blifver att söka sig ett lämpligt sällskap för dylika eventualiteter”. . Gösta lät också göra diverse ombyggnader. I december 1872 skrev han ” Försköningar, såväl genom byggande som planterande, gå här sin gilla gång; om ett par år hoppas jag att ställets utseende skall vara väsentligen förändrat, men därmed menar jag ändock icke någon nybyggnad av corps de logi, hvilket jag ovillkorligt ej föreläger så länge mitt ungkarlstillstånd fortfar”. .


Örebro

Vissa tider måsta von Düben på grund av sin position som husar bo i Örebro. Han bodde då säkerligen hos sina styvföräldrar, Åkerhielms, på landshövdingsresidenset. 1864 skrev Gösta att hans gode vän Ridderstolpe ”der liebe Schatz har satt hushåll med sin vän Tamm och de bor bara några steg från mig”. Gösta uppförde också vid något tillfälle ett teaterspektakel för att roa ”societeten”.11


Familjegrupp på Örebro slott 1860-talet. Från vä Friherrinnan Armfelt, f Åkerhielm; fröken Emma Åkerhielm; löjtnanten greve Gösta von Düben; friherrinnan Hedda Åkerhielm, f Burenstam; friherrinnan Aurora Charlotta Åkerhielm, f Skiöldebrand; friherre Karl Gustaf Åkerhielm; Landshövd friherre Johan Karl Åkerhielm (Foto kopierat från ref 8)


 Stockholm

Gösta tillbringde framför allt under första hälften av 70-talet stor del av sin tid i Stockholm, varvid han antagligen hyrde in sig på olika ställen. År 1872 i december skrev han ” jag kom i förgår från Stockholm, der jag köpt julklappar, tagit rum för vintern. (Hotel Gustaf Adolf i hörnet av torget och Regeringsgatan)”. Och under vintern 1873 bodde han där tillsammans med underlöjtnant i hästgardet Louis Napoleon Murat (1872-1912, med titeln prins, sedermera ordonansofficer hos Carl XV41) i ”N:12 Gustaf Adolfs torg 3 trappor upp”. Senare hyrde han en våning på Trädgårdsgatan 2 i ett hus som ägdes av Stephanie Hamilton22. Han hade kvar lägenheten till sin död – ingår i hans bouppteckning. Gösta ”Hörde till den Stockholmskrets som visste att roa sig” Han levde i aristokratin med bjudningar, maskerader, slädfärder mm. Han gick på teater och operaföreställningar. Han var med i ett teatersällskap. ”Sällskapsspektakel har jag och fröken Louise Sparre försökt arrangeramen har bägge gångerna stött på oöfvervinnliga svårigheter”. Gösta uppträdde själv i amatörteater , bl.a ”skall han utveckla sin talent som full betjent”. Han skrev små teaterspektakel som uppfördes i Stockholm, på Fogelstad och i Örebro. .

I Lewenhaupts ovannämnda bok kan man läsa att ” Düben var en fin och bildad man med ett blygt uppträdande…..”. Trots denna påstådda blyghet deltog han flitigt i det hektiska nöjeslivet i Stockholm. Som exempel kan nämnas Göstas almanacka för februari och mars 1874: ” I öfvrikt innehåller min almanacka följande för februari (bl.a) d 10e bal hos Statsrådet Thyselius; d 13e Grefe Bonde; d 14e Grefe Ugglas; den 17e Slottsbal; den 18e Brukspatron Bohnstedt ; den 21a Ex Björnstjerna. För mars den 3e ( i afton) Innocencen; den 4e Soupé hos Grefve Sköldebrand; d 5e Baron    K Åkerhielm; den 6e Slottsbal; den 7e Sörensens maskerad; den 10e Carl Armfeldt; den 11e Grefve Nils Gyldenstolpe (stor bal på Hasselbacken); dessutom vet jag af en blifvande bal hos Grefvinnan S Hamilton och den 17e som societeten … gifva på Hasselbacken. Middagarna hoppar jag öfver”. I december 1872 skrev han ”Några egentliga skandaler har jag ej att berätta, om du ej betraktar att jag (säger två) gånger dansat ikull med Fröken Märta Bonde; en gång på Amaranten och en gång hos Björnstjerna efter att på 10 år ej hafva dansat ikull! Fatalitete!! Nils Gyldenstolpe lägger ut de skarpaste krokar för nämnda Fröken”. Gösta skrev i april 1875 ”Småbjudningar hafva reguliert hela vintern pågått, så t.ex mottagningar hos Greve Gösta Bonde hvarje söndag, der det dansats. Ett mycket roligt slädparti hade vi i Februari med efterföljande middag och bal på Hasselbacken. Jag körde Fröken Stephani Hamilton”.


Jakt och hästar .

Gösta var en intresserad jägare. Han jagade på Fogelstad och även på andra gods som Tjälvesta, Ökna m.fl. ” reste jag ner till Örebro och kombinerade dermed en lojakt; vi fingo en lo”. I Frankrike deltog han i jakter hos hertigarna Luynes, Doudeauville m.fl., sällsynt för en utlänning17. På sin Italienresa jagade han bergsget. Han var också på björnjakt i Dalarna, varom han utförligt berättade i Jägarförbundets tidskrift39. Han jagade på Öland med kungen i ”Konung Carl den 15:es jaktklubb ”. I samband med en efterföljande jakt var Karl XV:e tillsammans med hans gäst prinsen av Wales på middag hos landshövdingen, Göstas styvfar, på slottet i Örebro. (Såväl prinsen som konungen lär ha somnat på var sin sida av värdinnan, vilket von Düben berättar i sitt brev till Burenstam). .

Von Düben var en ” framstående kapplöpningsryttare” Han startade tillsammans med sin vän August Ridderstolpe ett sportbolag under namn ”Kapten Frisk” som skulle främja hästkapplöpningar och hästavel . Såväl han som August inköpte hästar och skickade till hästkapplöpningar.


Resor

Von Düben gjorde många resor i Europa – vistades många månader i Wien hos Burenstam. Göstas far hade en kusin i Wien som introducerade honom i högadeln. Han var i Paris flera gånger. Hertiginnan Fitz-James, född Löwenhielm inbjöd honom till sitt slott La Loire i Anjou17. Han var på kurorten Vichy. Han skrev 1864 till Burenstam att han tänkte fara bort 1 ½ år till Schweitz, Paris , Italien – ”Spanien hinner jag inte med - sedan är min närvaro hemma nödvändig i och för byggnadernas fullföljande” (nybyggnation på Fogelstad). Den planerade långresan startade hösten 1865 med ett besök hos Burenstam i Wien. Han kom till Milano, där han hade introduktion till en markis Trotti, som ledde till en middagsbjudning i hans palats och ett besök på hans ställe vid Comosjön. I Pisa träffade han en ung Adelborg ”uppsökte honom för att tillfråga honom om han ville göra mig resesällskap till Neapel och Rom. Han förklarade sig villig och jag har i honom fått ett angenämt resesällskap”. De fortsatte söderut omväxlande med diligens, tåg och båt. De stannade månadsvis i Florens, Rom och Neapel. De besteg Vesuvius och de kom efter 2 ½ timmes rodd till grottan på Capri. I juni 1866 skiljdes deras vägar, Adelborg åkte till Paris och Gösta till Sicilien, där han med vagn och kusk reste utmed östra kusten till Syracusa. Han besteg vulkanområdet Etna. Han beskrev mycket utförligt till Burenstam om sin Italienresa, vilket ger en god inblick i ”turistresa” i Italien på 1860-talet. (se bifogad bilaga med brevsamling från denna resa) På hemresan kom han till Nizza ”Nizza den 16 juli: Jag kom hit i går morse med ångbåt från Genua och uppsökte så fort som möjligt Rudolf Cederström; jag fann honom i ett vida uslare tillstånd än det jag fruktat och skref genast till Stockholm att någon af hans syskon ofördröjligen skulle komma hit och taga vård om honom”.     


Göstas planer för hemresan blev mycket osäkra pga av de krigiska händelserna i Europa. (1866 utbröt krig mellan å ena sidan de nordtyska staterna med ledande Preussen och Bismark samt det enade Italien ochå andra sidan Österrike. Den 3:e juli 1866 stod ett slag vid fästningen Kröniggrätz där österikiska hären led ett förkrossande nederlag, Napoleon uppträdde som medlare. Det nordtyska förbundet under ledning av Preussen bildades. Det Habsburska väldet gick ur tiden och ersattes av dubbelmonarkin Österrike- Ungern).

Men Gösta lyckades till slut komma till planerat besök hos Burenstam i Wien. via Frankrike och Schweitz. Han reste sedan hem med tåg bl.a. via Dresden och Berlin. Gösta var starkt antipreussisk. Han skrev om Dresden ..”Redan vid bangården, synen i går afton med den ljufliga åsynen af pickelhufvor, i det af poster med förmodligen skarpladdade gevär vandrande af och an på peronnen. På vägen från bangården och till hotellet såg jag hur en civil person misshandlades af två preussiska soldater; dessas oförskämdhet öfergår all beskrifning; der en grupp dylika står församlade på torg eller gata måste vagnar hålla ur vägen etc etc”.. .

Gösta var på hösten 1875 i Cannes och han skrev i ett brev 20e november till vännen konstnären Olof Cederström (som bl.a målat Karl XII:s likfärd), som då vistades i Neapel19. ”Om ungefär 14 dagar ämnar jag resa härifrån till Egypten; vill Du göra mig sällskap, så bjuder jag på resan. Jag föreställer mig att en … målare kan hemta åtskilliga motiv i Cairo och på Nilens stränder och att derföre tiden icke behöfer vara absolut förlorad för konsten ”. Någon korrespondens till Burenstam finns tyvärr inte efter 1874 så man vet inget om Nilen-färden. Men den fullföljdes för i mars 1876 skrev han i ett brev till grevinnan Stefanie Hamilton att han nu är återkommen till Cairo från Nilenresan20.  ( I hans bouppteckning står om ”56 egyptiska föremål” som förvarades i hans Stockholmsvåning). Göstas sista resa var från Lissabon med ångkorvetten Gefle på dess resa till Madeira. I loggboken antecknades23 ”kl 12 ankom grefve von Düben med betjänt ombord för att som passagerare medfölja till Madeira”. Antagligen hade Gösta rest från Cairo vidare till Spanien-Portugal, som han tidigare skrivit att han ej hunnit med att besöka. Den 14e november när fartyget nu seglar på väg till Madeira antecknades ”Afled löjtnanten vid Kungliga Lifregementets husarer Grefve G von Düben” samt 16e november ”Förrättades jordfästning öfver aflidne Grefve von Düben på Lat N 360 0 Long V 12020. gafs generalsalfva af 18 man äfven som flagga och vimpel hissades på half stång”. Liket fördes i land den 22a november på

Madeira och transporterades sedan till Fogelstad. Han ligger begravd på Julita kyrkogård24.




Personen Gösta von Düben

. Göstas far dog nästan samtidigt som Gösta föddes, hans mor bara några år senare. Hans styvfar var friherre Johan Carl Åkerhielm och ägare av stort säteri, senare landshövding och riksdagsman. Göstas styvmor var friherrinna och hovfröken hos drottningen. Genom arv var Gösta greve och ägare till det stora säteriet Fogelstad, som eftersom han inte fick egna arvingar kom att övergå till styvföräldrarna. Gösta växte upp på styvfaderns säteri och sedan på slottet i Örebro tillsammans med flera fostersyskon. Man kanske kan ana att hans barndom och uppväxttid under dessa speciella förhållanden inte varit helt lätt och komplikationsfri. Hans uppfostran och studiegång sköttes enligt tradition i dessa kretsar säkerligen av guvernant och informator. Han skrevs visserligen in som student i Uppsala men det är oklart om han bedrev några studier där. Inte desto mindre framstår han som en kulturellt bildad och kunnig person och genom sina resor väl bevandrad i konst och historia. .

Sin befattning som underofficer och senare som officer i Kungliga Livgardets husarers stab fick han säkerligen på grund av sin högadliga börd – detta var en traditionell plattform för grevar och friherrar. Från denna uppväxt kastades han vid 24 års ålder in i rollen som ägare till sitt arvegods Fogelstad – en nog svårbemästrad situation, där han som nämnts inte kom att delta i verksamheten vid det stora säteriet. Gösta levde från tidig barndom i den högre adeln. isolerad från livet i andra samhällsklasser. Exempelvis nämner han aldrig i sina brev om livet på Fogelstad ett ord om dem som arbetade där som inspektorer, drängar, pigor, stallskötare, torpare osv. I sitt liv i Stockholm nämner han aldrig något om befolkningen. Han levde i en mansvärld i societeten och i någon form av triumvirat med den mycket äldre diplomaten Burenstam och en yngre officer i regementet, August Ridderstolpe. I sina brev till Burenstam beskrev både Gösta och August större och mindre, ofta triviala händelser i sina liv. Gösta hade ett gemensamt intresse med Burenstam av konst och böcker och politiska händelser. Gösta och August hade ett varmt vänskapsförhållande – de gjorde många resor tillsammans både inom och utanför Sverige och de deltog tillsammans i Örebros och Stockholms sociala liv. De delade intresset för hästar. I breven från Gösta till Burenstam omnämndes August ibland som ”der liebe Schatz”. Gösta testamenterde en stor summa pengar till August.

Av breven att döma hade Gösta ett mestadels ytligt förhållande till det kvinnliga könet. Han förblev ogift. Han uttrycker som bisats i ett brev att han avstår från köpet av en dyrbar orientalisk schal som Burenstam skulle kunna köpa åt honom ” vänta med till dess vi skaffat oss ämne till en ledsagarinna genom lifvet eller åtminstone passabelt förhållande”. I andra brev kan man läsa ”om jag ej gifter mig” och ” sålänge mitt ungkarlstillstånd varar” . År 1866 träffade han en kvinna ”P”, där ett visst ömsesidigt intresse uppstod. Han lovade att besöka henne efter sin Italienresa men han konsulterade sin mentor Burenstam som rådde honom att avbryta bekantskapen. . Den synnerligen gode vännen August Ridderstolpe däremot gifte sig 1871 och fick i april 1874 sitt andra barn25 – von Düben skrev om denna väntade tillökning i sitt brev till Burenstam. ” jag fattig stackare bevittnar ömhet.., nästan arkadisk mellan ”der Schatz” och hans fru”. Von Düben var fadder vid dopet av den nyfödda flickan. . ……

En ung kvinna, Clara Jonsdotter, arbetade som piga på Fogelstad under åren 1872-1873. Hon blev där gravid och födde dottern Amelie i maj 1874 hos en barnmorska på Klara Bergsgatan i Stockholm.Föräldranamn saknas i kyrkans födelsebok26. Enligt en hörsägen skall von Düben vara far till flickan. Efter ett år på okänd plats i Stockholm kom hon till Uppsala under namnet Carlander28. Efter en kort tid i Uppsala också på okänd plats kom hon som fosterbarn till en akademivaktmästare, tidigare mjölnardräng Johan Blom29. Han hade i sin familj redan tidigare barn, bl.a en nyfödd flicka. Blom fick med familj flytta in i Konsistoriethuset i Uppsala29 och blev senare disponent och förvaltare av Ulva kvarn, som ägdes av Universitetet- Amelie kunde i 20-års åldern återknyta kontakten med sin biologiska mamma som då hade familj i Stockholm31. . .

Av Göstas leverne och hans inköp av konst och böcker till Fogelstad att döma var Gösta tämligen ekonomiskt oberoende. Hans position som officer i Livgardet var oavlönad. Vid hans begravning skall hans styvfar Åkerhielm ha yttrat ”det var då väl att Gösta dog nu, annars hade det inte blivit mycket kvar”17. . .

Göstas hälsa var redan från ungdomen bräcklig – det återspeglades i breven till Burenstam. Han besökte 1860 kurorten Vichy i Frankrike. Även Ridderstolpe berörde i brev till Burenstam gode vännens hälsa, som han tyckte förbättrats. Han hade problem med ögonen och uppsökte ögonläkare. Han hade magbekymmer och hade lovat sin styvfar att uppsöka läkare i Wien. Efter återkomsten till Nizza efter Italienresan 1866 skrev han till Burenstam att han nu måste tänka på sin hälsa som han försummat och han planerade att resa till någon kurort. Men hans italienska läkare bestämde att han inte behövde dricka brunn utan han fick i stället en medicin att ta med sig. Hans dominerande sjukdom var antagligen en kronisk luftvägsinflammation. När han 1875 i Cannes planerade sin Egyptenresa, skrev han i sitt brev till Cederström19Jag är nu Gudi lof på god bättringsväg”. Han ville helst embarkera till Egypten från Marseille med båt för att det ”medför större chans att komma ifrån resan utan större förkylning och thy åtföljande möjligt återfall i min f…de (oläsligt) extination de voie än om jag nu vintertiden reser genom hela Italien med dåliga hotell, kalla sängar etc Anteckningen antyder stämbandsinflammation Hans dödsorsak på resan från Lissabon till Madeira beskrevs av korvettens läkare, en medicine kandidat, som en” kronisk lung och strupsjukdom (Pneumono chronica+ bronchitis chronica + laryngitis chronica ulcerosa) ” 32.


Arvstvist

Innan von Düben anträdde sin Nilenresa skrev han sitt testamente34.Detta skedde i Örebro hos styvfadern och landshövdingen Åkerhjelm. I testamentet framgår att 75000:¨- skall tillfalla ”min gode vän August Ridderstolpe” och resten av hans förmögenhet omfattande Fogelstad gård och tillhörande gårdar och torp samt tillhörande inventarier skall tillfalla ” hans älskade stjufföräldrar……….”. Undantaget var diverse legat och ersättningar till personer knutna till Fogelstad. Reverser skall brännas. Även så skulle de anställda vid Fogelstad garanteras oförändrade förhållanden. I testamentet nämndes icke något om ”närmsta arvingen” kusinen friherre Carl Axel Raab, ej heller något om eventuellt barn och dess moder. . En rättslig tvist uppstod. Kusinen friherre Carl Axel Raab – son till von Dübens moster Alexandra Maria Augusta Charlotta Löwenhielm och hennes man, Axel Oscar Raab - se släktschema - hävdade, att han var arvinge till von Dübens förmögenhet. Denne kusin var vid bouppteckningen omyndig och skulle företrädas av två personer som dock ej var närvarande vid bouppteckningen33. Rättstvisten behandlades först i hovrätten (Örebro) under många sammanträden och flera år och sedan i Högsta domstolen. Samtliga dokument finns bevarade34. Sakfrågan gällde om von Dübens testamente kunde göra att den lagliga arvsrätten helt åsidosattes. Målet avslutades 1879-12-02. Raab var då sedan något år myndigförklarad. Domslutet blev att hans krav avvisades35. Han fick betala vissa rättegångskostnader. .

Fogelstad ärvdes således av styvföräldrarna, landshövdingen Åkerhjelm och hans hustru, som ju sedan tidigare ägde Ökna säteri. En av deras döttrar, Emma, gifte sig med Ryttmästare Carl August Tamm som sedan står som ägare till säteriet. Efter hans död ägdes det av änkan och sedan av deras dotter Elisabeth Tamm, som 1925 instiftade Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad - Fogelstagruppen.



Källor

1 Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt handlexikon, Wikipedia

2 Svenska Adelns Ättetavlor 1858 och Svensk Adelskalender 1856 samt Wikipedia

3 www//wargs/com: Descendents of greve Carl Axel Löwenhielm 1772-1861

4 A:son Liljencrantz: ” Carl Löwenhielms levnadsminnen utökade” i Historisk tiskrift 1959 s 169

5 Klara kyrkoarkiv Död och begravningsbok SE/SSA/0010/FI a/8 1837-1847

6 Julita kyrkoarkiv Födelse och dopbok SE/ULA/10497/C/3 1800-1836 Innehåller även giftermål

7 Axbergs kyrkoarkiv Födelse och dopbok – innehåller även död och begravningsuppgifter SE/ULA/10047/C/7 1832-186

8 Nils och Erik Åkerhielm:” Åkerhielmska ätternas öden under 4 sekler” 1926

9 Wikipedia: Fogelstad

10 Ånasta-Längbo kyrkoarkiv i Örebro län. Husförhör SE/ULA/11779/A/I/22a 1861-1865

11 Lagerholm: Södermanlands-Närkes Nation 1595-1900 Stockholm 1933

12 Generalmönsterrullor Kungliga Livregementets husarer 1858-1876 Krigsarkivet (SVAR)

13 Örebro Nikolai kyrkoarkiv Husförhör SE/ULA/11800/AI/25b 1861-1865

14 Örebro Nikolai kyrkoarkiv Flyttningslängder SE/ULA/11800/B/3 1861- 1878

15 Julita kyrkoarkiv Flyttningslängder SE/ULA/10497/B/I 1861-1880

16 Julita kyrkoarkiv Husförhör SE/ULA/10497/A1/13a resp /15a och /16a 1861-65,resp 1871-75 och 1876-50

17 Adam Lewenhaupt: En färd till minnenas värld” W&W 1936 sid 198-201 (KB)

18 Riksarkivets enskilda arkiv och samlingar Sjöholmsarkivet i Carl Burenstams arkiv RA/720791.006

19 Kungliga biblioteket Brevskrivarregister Arkiv Gustaf Cederström (KB1/Ep.C.1k)

20 Kungliga biblioteket Brevskrivarregister Arkiv Stephanie Wedel(KB1/1.29)

21 Svensk Biografisk lexikon Wikipedia Carl Burenstam ”Släkten Burenstam” i Till Hembygden nr 48 www.sundbyprojektet.se/snavlunda/tjalv

22 Mantalsuppgift 1875 och 1876 Jakob Stockholm SE/SSA/0031/06 G 1 BA /74/5 resp/75/2322

23 Ångkorvetten Gefle:s loggbok 1876 Krigsarkivet

24 Julita Kyrkoarkiv Död och begravn bok SE/ULA/10497/F/1 1862-1883

25 Livgardet till Häst församlings kyrkoarkiv Födelse och dopbok SER/SSA/00051/c/3 1841-1887

26 Klara kyrkoarkiv Födelse och dopbok SE/SSA/0010/C I/d2 (1869-76)

27 Julita kyrkoarkiv Husförhör SE/ULA/A 1 15a (1871-75)

28 Uppsala domkyrkoarkiv Inflyttningsbok 1875 SE/ULA/11632/B1/10 (1863- 1876)

29 Uppsala domkyrkoarkiv Husförhör SE/ULA/11632/A I ab/2 (1865-79)

30 Uppsala Universitets drätselnämnd protokoll 1874 Universitetsarkivet

31 Brevsamling från Amelie till halvsyskon Privat ägo

33 Bouppteckning efter greve Gösta von Düben 1876 Riksarkivet

34 Justierevisionsakt 1879 2 dec, placering i magasinet 411 Riksarkivet

35 HD domkoncept 1879 2 dec , placering i magasinet 5413, Riksarkivet

36 Floda kyrkoarkiv Husförhör Ökna säteri SE/ULA/10258/A1/18b/ (1876- 1880)

37 Floda kyrkoarkiv Husförhör Ökna säteri SE/ULA/10258/A1/11b (1841- 1846); 12b(1846-1850);13b(1851-1855);14b(1856-1861);17b(1871-1875)

38 Mantalslängd Klara församling SE/SSA/0031/06/ G 1 BA 34/A (1834)

39 Svenska Jägarförbundets nya tidskrift 1874(1) s 51 ” En Björnjagt i Dalarne”

40 Svenskt biografiskt lexikon 1945 band 11 s 634

41 Konungens Lifgarde till häst 1770-1928 Krigsarkivet


Denna krönikas författares intresse för Gösta von Düben föddes när jag i släktforskning rörande min mormors familj fann att hennes syster, Amelie, i själva verket var en styvsyster. Av hennes barnbarn fick jag reda på att en greve Gustav von Düben skulle vara hennes far. Oaktat om så var fallet rullades ett fascinerande livsöde upp när jag i olika dokument kunde följa grevens liv.

.


Bilaga

Gösta von Dübens Italienresa mars – juli 1866 som beskriven i brev till Carl Burenstam

Resan började i Wien där han under en tid vistats hos Carl Burenstam. Han reste först till Milano i början av mars 1866 . 

Vid min ankomst till Milano öfverfölls jag af en sådan misantropi som jag ej ännu känt och hoppas att ej snart återfinna

Han hade en introduktion till en markis Trotti, vilket ledde till en middagsbjudning i hans palats och en inbjudan från markisen och markisinnan att besöka deras ställe vid Comosjön, där markisinnan lovade att bli hans ciceron. Han reste vidare till Bologna och Pisa Järnvägen mellan Bologna och Florens, som ej var färdig när jag reste sist här, är kuriös i så måtto att man, ett långt stycke åtminstone, färdas mera under jorden än på densamma. Det är en serie av 42 tunnlar, en del avsevärt långa……. I Pisa uppsökte jag en ung Adelborg som du känner, hvilken tilbragt vintern i Egypten. Af Bonde i Florens fick jag reda på honom och uppsökte honom, som sagt i Pisa för att tillfråga honom om han ville göra mig resesällskap till Neapel och Rom. Han förklarade sig villig och jag har i honom fått ett angenämt resesällskap Reskamraterna färdades till Rom omväxlande med järnväg och diligens. De ser inredningsföremål av marmor och en hop sådana saker som det vid en blifvande bosättning på Fogelsta kan vara godt att minnas, äfven sakar av alabster. De yppersta vaser och andra prydnader äro att få för ringa penning

Adelborg och jag togo privat logi ( i Rom) till stor fromma för kassan och vi bo ganska bra. I Rom stannade de flera veckor. Von Düben beskriver upplevelserna bl.a. hur Colosseum en kväll var upplyst av bengaliska eldar och om ett praktfullt fyrverkeri på Piazza del Napoli. Kriminaliteten var hög i Rom Om man ej sjelf här sörjer för sin säkerhet så må man skylla sig sjelf ty polis tror jag t.ex. ej vistas utomhus, åtminstone att döma af det oljud som förs natten i ända utanför oss, som bo i en mycket central trakt…. För den som hava sinne för konst och arkeologi är Rom en herrlig stad och jag fattar dag från dag mera intresse för staden… Vår sista tid i Rom använde vi hufvudsakligen att se Campagnan och gjorde utflykter till häst till Tivoli, Frascati och Ostia. Campagnans natur och öfriga beskaffenhet är högst intressant och jag kan ej gifva Dig någon trognare föreställning derom än att likna den vid Ladugårdsgärdet beväxt med högt gräs; man kan färdas der långa sträckor utan att möta eller se menniskor och af boningar finnas der med undantag av mycket tunnsådda osterior vid de större vägarna blott herdekojor, tillfälligt uppförda av halm. Dessutom ser man lemningar af gamla aqvadukter och ett och annat fäste från medeltiden men detta ytterst sparsamt. I allmänhet är campagnan fullkomlig slätt. som jag föreställer mig mellersta Ungern, men åt vissa trakter finnas dalgångar som är skogbevuxna och charmant vackra. I medeltal tror jag att denna hed sträcker sig ett par sv mil utom Rom, börjande utanför den gördel af vignor som i allmänhet omsluter den gamla Cherelianska stadsmuren, hvilken i godt stånd ännu innesluter det antika och moderna Rom. Att se campagnuolarna, alltid ridande. drifva sina hjordar (hästar, oxar, får, getter, sällan svin) är en pittoresk och mycket vanlig anblick, äfven på gatorna i Rom dit getherdarna drifva sina hjordar på afton för att sälja mjölk och sedan drifva ut dem på morgonen. Från Monte Pincio, den eleganta verldens promenadplats, kan man om morgonarna se halfva Piazza del Napoli öfvertäckt med gethjordar, dem för övrigt lemna märken, som äro högst obehagliga om man ej ser upp. Dessa herdar lunka beskedligt till fots. Liknande i öfvrigt satyrer, med ett slags öfverbyxor af gethud med det ludna utåt (hvarför vet jag ej) men de öfriga herdarna rida och äro utan undantag beväpnade med långa spjutatt drifva på sina undersåtar. Läderdamasker äro också ett osvikligt kännetecken; deras ridhästar hafva ytterligt långa svansar samt gå nästan alltid i passgång. Sådana figurer ser man oupphörligt på gatan i Rom. Campagnan, hvars ödslighet härrör från den vissa tider av året härjande malarian, är omsluten av hafvet och bergen för det mesta

Reskamraterna for vidare till Neapel där de också stannade någon månad. Vi bo herrligt här i Neapel, väl utförda croquis bör gifva dig en liflig föreställning derom. Vägen hit gick genom Abruzzerna oafbrutet och vi sågo många snötoppar, jag går visst i sommarkläder. Men här i Neapel är ej varmt just. I Rom försvann allt silfvermynt till följd av Italiens financiella status quo och i bodar etc fick man i stället för silfer påsar med kopparmynt, afräknade till scopi och franc, fortgår detta och de ej anskaffa pappersmynt, återkommer snart byteshandlen. Af Neapel har jag ännu för litet sett för att kunna säga annat än att dess belägenhet är gudomligt vacker och invånarna det skrikigaste och smutsiga pack jag sett Jag har i afton hört Borghi Mamo sjunga i Barberaren, tyvärr ej på San Carlo. som är stängd. Sedan jag skrifvit sist hava vi gjort diverse utflykter – Caserta , kungligt lustslott i grandios stil.. Hufvuduppgången som är magnifik; omgifvet av en vidsträckt park. der fasaner och harar öfverflöda;

 Pompeji roade mig ej särdeles. Kanhända emedan dagen var övermåttan varm; Sorrento, gudomlig natur, infernalisk föda (allmängiltigt för Italien); 2 ½ timmes rodd till grottan på Capri; underbart färgspel; mest underbart hafvets blåa färg;


von Düben skiljdes sedan från Adelborg och reste vidare till Sicilien 

Jag reste med ångbåt från Neapel till Messina som är en ganska vacker stad omgifven av höga berg: der uppehöll jag mig en dag och begaf mig följande dag söderut landvägen med en kusk, som skulle för 100 fr föra mig till Syracusa på 5 dagar. Denna första dagsresa följde kusten troget och vägen slingrade sig än uppför och än utför höga berg. På aftonen kom jag till Taormina. en liten dålig håla som besitter en grekisk amfiteater i godt stånd. Vegetationen mellan Messina och Taormina var mycket rikhaltig: Mandlar.oliver.fikon, mullbär,oranger etc . Caktusar kanta vägen oupphörligt och uppnå en betydlig storlek. Påföljande dag reste vi vidare till Nicolosi , som är en liten stad vid foten av Etna

I Nicolosi bor en vetenskapsman. M.Gemellare, som tillbragt och tillbringar sitt lif med att observera Etna; till honom vände jag mig i likhet hvad turisterna bruka, för att få nödiga upplysningar om uppstigandet: en fransos var kommen samtidigt och efter en timmes tid begynte vi färden upp tillsammans kl ½ 8 ungefär på afton. Vi redo på mulåsnor och hade tre guider med oss. hvaraf en snart fick gå i teten af tåget med lykta. Småningom försvann allt i dunkel och vi hade uteslutande att förlita oss på mulornas säkerhet för att icke göra halsbrytande kullerbyttor hvartill tillfälle fanns i hvart ögonblick. Aftonsvalskan kändes skön till början, men när vi kommo högre upp blef temperaturen betydligt lägre; jag hade tagit tjocka kläder och öfverrock på, men fick flera gånger stiga af och springa mig varm. Denna nattliga och högst pittoreska vandring räckte i 6 timmar, då vi voro komna till Casa Inglesi som ligger nära foten af sjelfva konen, som kröner berget; vi hade då färdats en god stund på snö, som dels var hvit men mest svartgrå av askan. Casa Inglesi är ett skjul av lava som utgör nödtorftigt skydd för folk och kreatur. Vi uppehöllo oss der ett par timmar, värmande oss ved elden af det medförda kol och försökande sofva. Ungefär kl 3 fortsatte vi till fots och hade snart uppnått konen som är mycket brant och som tager en god timma att klättra uppför. Morgonrodnaden hade längesedan förgyllt horisonten öfver Calabriens berg och vi voro rädda att ej hinna upp i tid men voro emellertid en stund före soluppgången på högsta spetsen Utsikten härifrån är präktig, dock är jag oviss om ej man hellre borde göra uppstigandet vid en senare timme att vara deruppe då solen står högt, ty på morgonen var luften litet disig kring horisonten så jag ej kunde se hafvet tydligt kring vestra Sicilien ehuru jag visste hvar jag skulle hafva detta. Kratern är djupare än Vesuvius och röken uppstiger ur ett hål på bottnen. Toppen af berget utgöres ej af en platå utan är kratern omgifen af olikhöga spetsar, från topparna hvaraf marken sluttar åt ömse sidor. Temperaturen visade 10 Reaumur men på natten hade det varit kallare.

 Efter en promenad kring kanterna af kratern begifvo vi oss utför och slukade med begärlighet medhafda förråden när vi komma till Casa Inglesi, derifrån fortsatte vi på våra mulor men färden utför var ej så pittoresk. Jag var mycket trött – jag hade varit i rörelse i 24 timmar och hade säkert somnat om vägen ej varit så halsbrytande. Efter återigen 6 timmars ridt voro vi i Nicolosi; derifrån jag genast fortsatte till Catania, dit man åker på 2 timmar

Min Eriksgata på Sicilien skedde på ett lysande vis : Kusken och dess son,…,samt en domestique de place fr. Messina; summa 4 man!! I Catania hvilade jag och hästarna en dag. Staden är ovanligt snygg. Vägen från C. till Syracusa förde mig genom ett komplett öde landskap, likt Roms Campagna Mellan Taormina och Nicolosi hade landet varit slätt men mycket bördigt men i söderns Cartania försvann allt spår af odling (anledning malarian)

Vägarna på Sicilien är mestadels i godt skick men broar saknas i allmänhet hvilket ej gör ngt då man reser denna årstid; deremot absolut omöjliggör resor höst och vår på vissa trakter. Jag hade under de två föregående dagarna passerat bottnen af många nästan uttorkade floder. Men denna dag passerade jag en flod på färja. Laglösheten i landet är ej så farlig numera; för att motverka densamma existera (på hela Sicilien) 25 Compagnier (på 700 man). Compagni d´armé dvs ett nationalgarde ansvarigt för ordningens upprätthållande och som är pligtigt att ersätta hvad som röfvas! Jag mötte patruller av dessa såväl som af carabinierer på vägen. Mot aftonen af denna dag som var mycket lång avbröts enformigheten i landskapet af dalgångar med herrlig natur: plataner och stora blomande rosor utom annat. På afton kom jag till Syracusa, som till utseendet åtminstone är väl befästadt; man passerar 7 portar för att komma in i staden.

Här fick jag ligga i 3 dagar i afvaktan på ångbåtslägenhet men hade fullt upp att se. Fornlämningar finnas här i massor: Dionysis s.k. öra , av tradition en grotta der Dionysos skulle i ett hål upptill hafva lyssnat på nedanför instängda politiska fångars samtal; sannt är att jag aldrig hört något så kuriost i akustiskt hänseende; grottan är af betydlig höjd och vidd och det oaktadt förorsakar man med att helt sakta sönderslita en papperslapp ett vida starkare echo. Det finns i Syracusa för öfvrigt s.k. latomier, dvs stenbrott af betydligt djup med lodräta kanter i allmänhet. Det utmärkande hos dem äro bizarra klippformationer samt en rik växtlighet på bottnen; vidare 2 amphiteatrar, en romersk och en grekisk förutom annat . Stadens museum innehåller en Venus (utan hufvud och med ofullständiga armar) som ensam den är värd en resa till Syracusa; ytterligare Arethusas ryktbara källa; i densamma växer en myckenhet papyrusar.

Efter. som sagdt tre dagars väntan begaf jag mig per ångbåt till Catania, Messina och Palermo. I Palermo var jag blott en dag och såg i Monredale (en liten stad på 16000 invånare ofvanför Palermo; denna stad är omgifven som Messina af höga berg) en gammal kyrka med högst intressanta mosaiker. För öfrigt är påfallande den der i Palermo varande blandningen i arkitekturen mohrisk, normandisk etc På hela Sicilien, som äfven i södra Italien begagnas golf allmänt af porslin. Från Palermo gick jag direkt till Neapel med ångbåt.

Han fortsatte landvägen till Rom, Florens och Genua och med båt till Nizza för att besöka en god vän, Rudolf Cederström, som sedan en tid varit sjuk. Nizza.

den 16 juli:

Jag kom hit i går morse med ångbåt från Genua och uppsökte så fort som möjligt Rudolf Cederström; jag fann honom i ett vida uslare tillstånd än det jag fruktat och skref genast till Stockholm att någon af hans syskon ofördröjligen skulle komma hit och taga vård om honom.

von Düben blev kvar i Nizza, dels för att avvakta krigssituationen i Europa och dels tills Evert Cederström anlände för att taga vård om sin bror. Von Düben reste sedan via Frankrike och Schweiz till Wien för att träffa Carl Burenstam. Via Dresden och Berlin reste han sedan hem